Det kanske kommer att komma ett fenomen i ditt liv som kommer att förändra allt. Ett fenomen som kommer att förändra hela din livssyn. Det kanske kommer att komma en punkt i ditt liv som kommer att få dig att vilja vända om, gå tillbaka till vad som var innan du nådde den där punkten. En punkt, en insikt, som får dig att vilja vara ovetandes igen för att vetandet gör ont. En punkt som du inte kan ta dig runt eller ifrån på något annat sätt än att gå rakt igenom den. För att du kan inte backa. Du kan inte spola tillbaka tiden. Det  går inte. Du kan inte radera en vetskap ifrån ditt minne bara sådär. Så du måste genomgå det som fenomenet har att erbjuda dig. Och kanske kommer det att innebära att du får en helt ny livssyn. Kanske kommer såren av en kärlek få dig att se kärlek som någonting förkastligt, även fastän att kärleken i sig inte är förändrad, utan bara din syn på den. Och kanske kommer vetskapen av att dina föräldrar inte är dina äkta föräldrar att jaga dig i dina drömmar och förstöra hela ditt sätt att se på dem, även fastän att det inte ändrar någonting alls egentligen eftersom att det förflutna är förgånget och att de har varit dina föräldrar hela ditt liv oavsett ert oexisterande blodsband. Kanske kommer du att inse en dag att du är på ett sätt som du aldrig tidigare har insett vilket nästan får dig att vilja dö, även fastän att du har varit på samma sätt väldigt länge bara att du har saknat din självinsikt. Vetskapen som du får efter ett fenomen, efter att ha nått en punkt i ditt liv, efter en händelse, kommer kanske att förstöra dig lite. Och aldrig kan du nog radera den vetskapen som du får. Du vill kanske inte veta. För att det enklaste hade varit ifall du kunde spola tillbaka tiden för att radera det du precis har fått insikt av. Men det går inte, ska du veta. För att det förflutna kan möjligtvis vara något av de få ting som är bestående. Det som är sagt är det som är sagt. Det som är gjort är det som är gjort. Det som du har fått veta, är det som du har fått veta. Punkt.

Men din vetskap kommer inte bara att döda dig och få dig att vilja bygga en tidsmaskin för att göra dig ovetandes igen. Din vetskap kommer att bygga upp dig så som du är menad att byggas upp. Att veta är makt. Egentligen. För att även fastän att det är enklare att inte veta så kommer det inte att ta dig längre än vad vetskap kommer att ta dig. Dock, är den svåra vägen ganska ofta den mest givande vägen. Den svåra vägen är att våga veta. Den svåra vägen är att acceptera det du vet istället för att förneka det. Den svåra vägen är att inse att du någon dag kanske kommer att förändras på ett sätt som du inte var beredd på. För att kanske kommer du att bli den där blödiga romantikern som står nedanför din kärleks fönster och ber om nåd för att du för allt du är värd inte kan förlora denna människa, bara för att ett sådant fenomen som din äkta kärlek kom och slog dig i magen och gav dig en ny livssyn. Låt fenomenen förstöra dig, dra isär dig - för att sedan bygga upp dig igen och skapa om dig.