Eftersom att jag började om bloggen och har rätt så tråkigt just nu, så tänkte jag köra en liten kort presentation om mig själv. Så okej, vem är jag? Egentligen så vet jag knappt det själv. Eller jo, ibland vet jag väl det. Men jag heter iallafall Pernilla Karlsson, kallas för en väldans många olika smeknamn. Som, Pillan, Pullan, Nilla, Mini, och ja... massor av sådana där ''kortis-smeknamn''. Men ett kärt barn har många namn, som jag brukar säga. Jag är iallafall 17 år gammal. Född den 28 Mars 1994. Bor i en liten förort som heter Hässelby. Jag är brunett, har blågröna ögon och är 158 centimeter över marken. Går andra året på GUC i Uppsala, med inriktning Foto. Trivs väldigt bra där, ibland iallafall. När lärarna inte förstör mina dagar med massa skit grejer. Ja, det var väl lite ytligfakta om mig kanske. Så vad finns det att säga mer om mig? Det var väl en ganska bra fråga antar jag.

På dagarna så går jag i skolan, försöker att plugga så mycket som orken i kroppen klarar av. Och jag vill klara av skolan innerst inne, jag vill vara duktig och ha de där bra betygen, dock har jag aldrig varit en riktig pluggmänniska. Jag fotar en hel del också, men det kanske ni förstod, eftersom att jag går i en fotoklass. Sedan så umgås jag så mycket jag kan med mina fina vänner, är en väldigt sällskapssjuk människa och hatar att vara ensam med alla tankar inom mig. Ja, vad gör jag mer? Ingenting typ. Pluggar till körkoret och försöker få min kära mor att övningsköra med mig så mycket som möjligt. Men på sista tiden har det dock inte gått så bra. Nu börjar jag babbla om helt onödiga saker känner jag. Men hmm... mer då?

Jag har världens bästa pojkvän, och imorgon har vi varit tillsammans i 5 månader. Och det är den människan som får mig att orka stå på benen varje dag. Det är han som får mig att vilja gå upp på morgonen, när jag egentligen bara vill ligga kvar i sängen och inte se vad dagen har att erbjuda mig. Ja, som ni kanske förstår, så älskar jag denna människan mer än vad jag älskar någonting annat på denna jord. Han är mitt fina hjärta, som jag aldrig kommer att släppa taget om. Mina vänner betyder också extremt mycket för mig, självklart. Försöker att göra allt jag kan för att dem runt omkring mig ska må så bra som möjligt, för jag hatar att se folk må dåligt och lida. Utan vänner är livet inte värt så mycket känner jag. Man har ingen att skratta med, ingen axel att gråta mot när allt är åt helvete, ingen att skapa en massa minnen med. Enligt mig är vänner någonting väldigt viktigt. Dem finns där för dig i vått och torrt. Så ta vara på dem äkta vännerna, för förlorar du dem, så förlorar du någonting väldigt fint ifrån ditt liv. På tal om vänner. Hmm.. Mina vänner brukar säga att jag är en liten pratkvarn som man aldrig får tyst på, alltså älskar jag att prata och vara social med folk omkring mig. Så säger dem att jag är kort, jämt, i princip varje dag. Speciellt min pojkvän. Och att jag är klantig, och det måste jag väl erkänna att det är sant. Jag kan snubbla och ramla bara av att gå rakt på golvet, så ni förstår nog?. Okej, det var väl det kanske. Orkar inte rabbla upp allting. Så det där får duga, för idag. Och nu kommer jag inte på någonting mer att säga om mig själv, så jag avslutar min lilla presentation här och så får ni nöja er med detta. Så är det bara att fråga om det är någonting mera ni undrar, som jag har glömt att ta upp.