I don't care what they say, I'm in love with you.
Bloggpaus.
Hello sunshines. Haft en liten bloggpaus på någon dag, känt att jag inte haft något att skriva om. Och jag har egentligen ingen plan på vad jag ska skriva om nu heller. För jag vet inte vad ni vill läsa. Vet inte vad jag ska skriva om. Så det blir svårt att skriva om någonting. Men jag försöker tänka ut någonting. Just nu väntar jag iallafall på Josse, sedan ska vi hem till Fredrik och umgås lite där. Blir väl att jag är där hela kvällen. Så kanske uppdaterar senare ikväll. Puss!
Så fint.
Skitdag.
Ingen uppdatering idag, förens nu. På grund av att det inte funnits någonting att skriva om. Har inte varit på humör och dagen har bara varit värdelös. Så det har inte funnits någonting som varit värt att nämnas. Vad ska jag säga? Söndag. Söndagsångest. Ska träffa Josse imorgon. Mer än så finns inte att säga. Tyvärr.
Something true.
Med en fin vän.
Tidslinjen.
Eftersom att jag sett så himlans många som ändrar till tidslinjen. Så har jag gjort ett framsteg och faktiskt också gjort det. Känns lite småkrångligt men det kommer väl som en vana om någon dag. Ja, annars då? Sitter och väntar på att Josse ska komma, så ska vi sitta och mysa lite framför en film. För ingen av oss vill vara ute i detta iskalla vintervädret. Senare ikväll har jag inga planer, vet ingenting. Vi får väl helt enkelt se, som jag alltid säger.
Börjar dagen med detta.
Hur många har du varit riktigt riktigt kär i? Riktigt kär, två gånger i mitt liv.
Vad tycker du om kärlek? Kärlek är det vackraste men ändå det absolut värsta som finns.
När kramade du någon sist? Imorse.
Saknar du någon speciell person? Yes, det gör jag.
Har du svårt för att bli kär? Ja, men när jag väl faller så faller jag djupt.
Är du singel? Nej.
När fick du senast en komplimang? Idag.
HAR DU NÅGONSIN:
Hånglat med nån riktigt ful: Haha ja.
Hånglat med fler än 50 pers: Ja, eller det är tveksamt.
Hånglat med fler än 2 pers på en kväll? Ja, i mina yngre dagar.
Gjort något riktigt dumt? Alldeles för många gånger.
Gjort något du verkligen ångrar? Ja, men jag försöker att låta bli att ångra saker jag gjort i mitt liv.
Åkt ambulans? Ja, några gånger.
Gjort något olagligt? Yes.
Fått din mamma att gråta? Ja, tyvärr så har jag det.
Slagit ner någon? Nej.
Skämts över dina föräldrar? Ja, när jag var yngre.
Sagt jag älskar dig och menat det? Jag menar det varje gång.
Tar du droger? Nej, usch.
Dricker du? Dricka bör man, annars dör man.
Vilka kläder sover du i? Olika.
Vad hatar du verkligen? Hatar är ett starkt ord. Men falskhet.
Är du ensam nu? Väldigt ensam.
Vill du gifta dig? En dag vill jag göra det, men inte just precis nu.
Vill du ha barn? Ja, det vill jag.
SENASTE PERSONEN SOM:
Sov i din säng? Förutom jag så var det min lillebror.
Såg dig gråta? Oj, det var nog mamma.
Fick dig att gråta? Jag själv och mina tankar.
Du delade en dricka med? Minns inte.
Du gick på bio med? Min lillebror.
Skällde på dig? Det var mamma.
Sa någonting till dig och vad var det? Min vän Josse, ''Bra, pusspuss''.
DE SENASTE 48 TIMMARNA HAR DU:
Gråtit? Yes.
Kramat någon? Japp.
Pussat någon? Haha, min lillebror.
Köpt någonting? Hmm, ja, det har jag.
Sjungit? Haha yes.
Saknat någon? Det gör jag varje dag.
Bilder ifrån fotolektionen idag.
Det är ju somsagt Fredag idag, och det betyder att vi fotat i studio hela dagen i skolan. Så nu tänkte jag dela med mig av lite foton som för det mesta jag har tagit. Så detta är alltså en liten tjuvtitt av resultatet.
Äntligen.
Så, två veckor senare. Om inte mer. Så har jag äntligen fått tillbaka mitt fungerande internet. Varit segt i flera veckor nu. Men nu verkar det funka. Går snabbt iallafall. Så bloggandet börjar nu igen. Fredag igen. Sitter hemma i en stor och varm fliece tröja. Så otroligt skönt i denna kylan. Har roat mig med att dra ner på barndisco för att snacka lite skit med Hannah. Men fy vad det är kallt ute alltså, måste bara säga det. Man känner att det är vinter nu. Åh, jag längtar till sommaren.
Internetkrångel.
När hjärtat svider sådär obeskrivligt mycket.
Verkligheten springer ifatt mig. Och jag orkar inte springa ifrån detta längre. Så istället så låtsas jag som att allting är bra, som att ingenting i min kropp gör det minsta lilla ont. Inga öppna sår. Inga sprickor. Inga ärr. Ingenting är förlorat. Ingenting som går att förlora iallafall. För jag är helt säker nu. Ingen tvivel alls. Inte en enda. För bara någon sekund sedan, så log jag. Utan att det ens fanns någonting att le åt. Andas ut. Andas in.Som vanligt, utan att tänka efter på vad som är rätt eller fel. Tänker efter och försöker få fram det positiva i mitt liv och inser att jag faktiskt har en fantastisk pojkvän som är allt jag någonsin velat ha, att jag har en familj som verkligen försöker och att jag har vänner som är mer än guld värda. Och jag ler igen. För jag räcker till, utan osäkerhet och misstro. Utan att kämpa och utan att försöka. Trygghet. Det här kan väl aldrig gå fel. Eller kan de göra det?
Leendet, som för bara en sekund fanns där. Inser att såren har blivit ärr som inte läker. Att glömma. En omöjlighet. Vänta in. Andas in. Andas ut. Tänka ett steg längre. Vad är det som händer? Fantasin rubbas totalt. Går inte att kontrollera. Jag räckte nog inte till ändå. jag räcker inte till. Ändra mina tankar och försöker förstå att jag borde vara glad för det jag har. Att jag egentligen borde vara den mest lyckligaste människan som satt sin fot på denna jord. Men någonting sätter stopp för mig just nu. Ångesten har tagit över hela min kropp och hela mitt sinne. Andas in. Andas ut. Det kommer att bli bra snart igen. Jag vet det. Imorgon när jag vaknar så kommer detta att vara glömt. Jag kommer att kunna vara glad. Jag kommer att kunna lé utan att fejka. Men just dessa tankar på nätterna, då det enda jag hör är hur klockan tickar och tystnaden. Just denna ensamheten. Just denna känslan av att sakna något så mycket att det gör ont i hela kroppen. Jag vill bara skrika. Jag vill bara få ur mig allting. Men det kommer att kännas bättre och jag kommer att få leva lyckligt. Snart. Jag vet det. För det kommer att komma en tid i mitt liv då jag slipper detta. Detta är bara en tillfällighet. Allting kommer att ordna sig. Kanske inte idag. Kanske inte imorgon. Men en vacker dag. Så lyssna på mig. Jag kommer att bli bra snart. Man måste bara ge det tid att få läka, man måste fa tid till att kämpa och ställa allting till rätta igen. Den dagen kommer allting att orda sig.
Farsan.
Slappdag.
I denna vita snö.
Varit jätte dålig med uppdateringen idag. Men kände inte att det fanns någonting att skriva om. Har bara varit hemma i princip. Eller följde med min lillasyster och hennes kompis för att möta deras andra kompis. Så ville dom att jag skulle ta med kameran. Så varför inte, hade ändå ingenting att göra. Så det är väl så min dag sett ut. Slappat, pluggat, fotat. Kul liv.
